Hittade en gammal dagbok från min sjukaste tid...inga roliga minnen direkt, men jag hittade massa typ "dikter"
där som jag inte ens kan minnas att jag har knåpat ihop.... men minns att det var bra att skriva dagbok för att få ur sej lite känslor...
Låter som jag är helt weirdo, men så var det då...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ni vet när mörkret liksom bara omsluter en och man inte ser någon utväg eller något slut på helvetet...
Som att vara instängd i ett mörkt litet rum, med tjocka betongväggar,
ingen dörr och inga fönster,
ingen enda utväg...

Då kommer Du tillslut,
någonstans i periferin ser jag Dig,
min räddande ängel,
då lägger jag mitt liv i Dina händer
och släpper taget,

för det är i Dina ögon jag ser ljuset...