Den här dagen kan enkelt sammanfattas med ett enda ord : ÅNGEST
Välkommen till min verklighet... så ser mitt liv ut för det mesta känns det som...
Är så sjukt trött på det så jag spyr, men kämparkämparkämpar...

Till råga på allt fick jag ett brev på posten från MHE-kliniken(!). Där i låg en hel bunt med papper, en enkät med frågor om hur man mår idag, x antal månader/år efter avslutad behandling. Detta brev gjorde direkt att jag fick svårt att andas och minnena bara sköljde över mej... Usch och fy för tiden man var inlagd där, det året var ett rent jävla helvete... så jag känner överhuvudtaget INTE för att svara på några jäkla frågor, vill inte bli påmind, stänger av allt sånt direkt. Anorexin är inte en del av mitt liv längre, och kommer aldrigaldrig att bli igen...
Även om en del hjärnspöken tyvärr finns kvar, sjukdomen har lämnat djupa spår...

Har varit i skolan hela förmiddagen, orkade pallra mig dit tillslut, mycket bra jobbat Helena!
Får inte låta depressionen vinna...
Imorrn är det iaf fredag, min RÄDDNING just nu. Älskar fredagar...!
Ska bli så skönt med helg, även om jag ska jobba.

Eftermiddagen borde spenderas med huvudet i skolböckerna, men får se hur mycket jag verkligen får gjort. Känner mig själv alltför väl såna här dagar... brukar väl gå sådär med pluggandet då, vill mest bara sova...
Men måste fixa med lite annat också, hyran ska betalas bl.a Även om jag nu inte bor där... hoppas kunna klara av det snart igen!

Vill skicka lite extra kramar idag till Anna och Alexandra! Fortsätt kämpa! GE ALDRIG UPP!

Vore det inte bra om en sån här ruta kunde ploppa upp i dataskärmen nån dag???
Vore ju guld!



Jaja, nu ska jag sluta med mitt negativa snack, rycka upp mej och ta tillvara på dagen. (säkert)